Det va då själva....

Ohh hade rätt inställning, laddad till tusen och redo för att lossa av sisidär 100 skott.. Inledningen av omgång 1 va ju mindre trevlig, gungade, såg som en jävla kratta och en fin smärta i mitt vänstra knä. Ohh visst, ja brukar ha ont i mitt knä men detta gungande och stolpe ut på varje skott gjorde inte saken bättre.. Det dök upp mördarblickar, pustningar och en känsla av uppgivenhet :( Kände mej så hjälplös när skotten tog som en "elvisp-spridning". Inför andra omgången gick jag runt och taggade o tänkte japp, en omgång till nu jädra kör vi.. Jag vet ju att jag kan prestera och jag vet va min uppgift är, men ändå va det nått som satte käpparna i hjulen...När andra omgången va över ville jag bara morra, skrika o gråta, allt på samma gång...Kan säga att det är svårt att bara genom en handvändning ändra på dagsformen. En kram hade suttit fint där, hade nog lugnat mig en stund :) Näää sammanfattningsvis kan jag väl säga att det inte va min dag idag, kan ju inte jämt gå bra, får leva med att det blir en berg och dalbana då och då... Bara till att bita i det sura och gå vidare. Kommer fler chanser och ska träna hårt nu inför Swedisch Cup som ligger i början av januari....

Det va inte bara min dagsform som störde formen, utan även detta...1) Golvet hade färgerna orange och grönt= tennisbana! 2) Ljuset fram till tavlan kom bakifrån oss, vilket skapade skuggor... 3) Samtidigt som de arrangerat skyttetävligen hade de även dratt igång en tennistävling en vägg bakom, vilket störde iallafall mig sen vet ja inte vad de andra tyckte och tänkte om det.. men det kom ljud när de slog bollen, ropade, hejade och höll på att stöna högt och ljuvligt... lätt att koncentrera sej?? Vad hade ni tyckt? Ja ni vet nog va ja tyckte om detta... morr och fräs!!!!



Är påväg hem nu, lämnade Kinna för ca 10 minuter sen... så ja kommer väl hem nångång ikväll och då hade ja behövts uppmuntras. E man en tävlingsmänniska så är man, då finns den lilla "tävlingsjäveln" i en resten av dagen. Hungrig som en varg e ja nu efter att ha ansträngt mej så möe, blir ett stopp i Värnamo för att få i sej lite krubb. mmm längtar!

Tack för att ni hållt tummarna, betyder så mycket för mig att det finns folk som bryr sej. Nu ska ja ta och lyssna på musik o chilledilla.. Hade ja fått plats att dans i minibussen hade ja gjort det, allt för att bli happy again :) <3

Puss o Kram


Kommentarer
Postat av: Anonym

Stor kram!!

2011-12-04 @ 21:16:08
Postat av: Anonym

Tack :)

2011-12-04 @ 23:07:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0