Denna formsvacka ....
Ja vad ska man säga om denna ihållande formsvacka ja kommit in i, fy fan känns så hemskt. Det spelar liksom ingen roll vad man gör för.. för det känns så hopplöst. Nåväl.. dagen började såhär..
uppstigning 09.00, packade det sista och började sedan gå till skyttehallen.. där mötte vi upp Cecilia och hennes pappa som skulle köra oss till Alvesta. Ida och jag hittar ju till Alvesta skyttelokal så att det var lungan men det va ett himla snack från hennes pappas sida.. Lokalsinne 0 ... HAHA I bilen var det trågt, all packning fick inte riktigt plats i deras lilla volvo. hehe attans.. I baksätet satt jag o siss o bråkade med min tunga skytteväska! suck ja vad skulle man göra liksom.. Bita ihop och le, verkade funka. Framme i Alvesta va 1 tim innan skyttet skulle börja :) nja fick duga.. Jag bar min fetatunga väska + geväret och en annan väska i handen.. upp för nårra trappor o sedan ner... bakom mej gick siss och muttlade.. "Ja kan ge mej fan på att jag kommer dra dit!" och mycket sant.... WAAAAOOOOII kunde man höra.. jag vände mej om och fick se henne garva på knä... É hon smart eller vad.. snö som ligger ute och så väljer hon högklackat!!
jao jao, bytte om och ställde fram all skytteutrustning på sin plats.. Allt kändes så bra till när man började skjuta..
Det svajade precis som om det va storm i lokalen.. Viljan och motivationen till att skjuta bra finns där.. Hjärnan och hjärtat säger och intygar mej ja men detta kommer att gå bra, men kroppen säger en annan sak. sånt är så tråkigt. Men det var liksom bara till att göra det bästa av situationen. slutade med 389 av 400. det kändes så hopplöst!! jag brukar inte ligga där vid det resultatet... Jag vill prestera MER MER MER.. men det finns så mycket annat som kräver tid för mig, skolan. Man vill hinna med allt, men omöjligt. Efter jag skjutit fick ja reda på att det var finaler me, grrr. lagom motiverad.
o där satte formsvackan in... precis när man vill att man ska vara som bäst! jag stog och sa till mig själv.. Emma för *** kom igen du har gjort detta innan du kan!! mmm och sen nästa skott, F*N samma dåliga nia.. jag vände mig om och fick se syrran sitta bakom.. jag skakade på huve och det kändes som om ja gett upp för längesen. Jag var så laddad så att jag nästan började lipa när jag stog där. Viskade till syrran.. "Va gör jag här? "det kändes liksom meningslöst när man inte kunde prestera vad man önskat. med gråten i halsen och killereyes gick jag från platsen när vi skjutit finalen klar och bytte om lite snabbt. Det var inget leende på flera mils håll.. efter 1 timme och lite till kom ett leende... hopplöst alltså.. Att det ska vara så svårt!
Väl hemma i Kalle K fick vi kasta oss av bilen och springa på färjan som skulle ta oss till Aspö.. hela turen kunde man inte slappna av på, en familj satt och kacklade och ungarna körde den leken STEN, SAX OCH PÅSE.. lagom roande i ca 25 min.. men väl framme skulle fira pappa som fyller 46 år idag.. :) det var dagens höjdpunkt! Grattis papsen!!! älskar dej... efter mycket käk och fikande gick gubbarna upp på övervåningen medan damerna stannade kvar där nere och snackade.. Trevligt:) Mamma, mormor, farmor, syrra och jag satt och snackade om allt möjligt:) hihi
Vid 21.00 gick färjan hem till Kalle K och givetvis .. vem träffar man inte på färjan.. jo familjen som åkte ut samma färja som innan.. Ungarna lekte som vanligt.. STEN; SAX OCH PÅSE.. jag satt och tänkte snälla kan ikke va framme snart..
Känns som allt är upp o ner för mig, blir irriterad av varje liten sak eller nått. jao jao... Här kommer det lite bilder sen tävlingen.
Jag i mina extremt snygga kläder. Jag sitter och knyter mina skor, Jag och Cissi förbereder oss, Jag innan finalen, jag o cissi igen.. :) och min underbara Idis.. love ya!
uppstigning 09.00, packade det sista och började sedan gå till skyttehallen.. där mötte vi upp Cecilia och hennes pappa som skulle köra oss till Alvesta. Ida och jag hittar ju till Alvesta skyttelokal så att det var lungan men det va ett himla snack från hennes pappas sida.. Lokalsinne 0 ... HAHA I bilen var det trågt, all packning fick inte riktigt plats i deras lilla volvo. hehe attans.. I baksätet satt jag o siss o bråkade med min tunga skytteväska! suck ja vad skulle man göra liksom.. Bita ihop och le, verkade funka. Framme i Alvesta va 1 tim innan skyttet skulle börja :) nja fick duga.. Jag bar min fetatunga väska + geväret och en annan väska i handen.. upp för nårra trappor o sedan ner... bakom mej gick siss och muttlade.. "Ja kan ge mej fan på att jag kommer dra dit!" och mycket sant.... WAAAAOOOOII kunde man höra.. jag vände mej om och fick se henne garva på knä... É hon smart eller vad.. snö som ligger ute och så väljer hon högklackat!!
jao jao, bytte om och ställde fram all skytteutrustning på sin plats.. Allt kändes så bra till när man började skjuta..
Det svajade precis som om det va storm i lokalen.. Viljan och motivationen till att skjuta bra finns där.. Hjärnan och hjärtat säger och intygar mej ja men detta kommer att gå bra, men kroppen säger en annan sak. sånt är så tråkigt. Men det var liksom bara till att göra det bästa av situationen. slutade med 389 av 400. det kändes så hopplöst!! jag brukar inte ligga där vid det resultatet... Jag vill prestera MER MER MER.. men det finns så mycket annat som kräver tid för mig, skolan. Man vill hinna med allt, men omöjligt. Efter jag skjutit fick ja reda på att det var finaler me, grrr. lagom motiverad.
o där satte formsvackan in... precis när man vill att man ska vara som bäst! jag stog och sa till mig själv.. Emma för *** kom igen du har gjort detta innan du kan!! mmm och sen nästa skott, F*N samma dåliga nia.. jag vände mig om och fick se syrran sitta bakom.. jag skakade på huve och det kändes som om ja gett upp för längesen. Jag var så laddad så att jag nästan började lipa när jag stog där. Viskade till syrran.. "Va gör jag här? "det kändes liksom meningslöst när man inte kunde prestera vad man önskat. med gråten i halsen och killereyes gick jag från platsen när vi skjutit finalen klar och bytte om lite snabbt. Det var inget leende på flera mils håll.. efter 1 timme och lite till kom ett leende... hopplöst alltså.. Att det ska vara så svårt!
Väl hemma i Kalle K fick vi kasta oss av bilen och springa på färjan som skulle ta oss till Aspö.. hela turen kunde man inte slappna av på, en familj satt och kacklade och ungarna körde den leken STEN, SAX OCH PÅSE.. lagom roande i ca 25 min.. men väl framme skulle fira pappa som fyller 46 år idag.. :) det var dagens höjdpunkt! Grattis papsen!!! älskar dej... efter mycket käk och fikande gick gubbarna upp på övervåningen medan damerna stannade kvar där nere och snackade.. Trevligt:) Mamma, mormor, farmor, syrra och jag satt och snackade om allt möjligt:) hihi
Vid 21.00 gick färjan hem till Kalle K och givetvis .. vem träffar man inte på färjan.. jo familjen som åkte ut samma färja som innan.. Ungarna lekte som vanligt.. STEN; SAX OCH PÅSE.. jag satt och tänkte snälla kan ikke va framme snart..
Känns som allt är upp o ner för mig, blir irriterad av varje liten sak eller nått. jao jao... Här kommer det lite bilder sen tävlingen.
Jag i mina extremt snygga kläder. Jag sitter och knyter mina skor, Jag och Cissi förbereder oss, Jag innan finalen, jag o cissi igen.. :) och min underbara Idis.. love ya!Kommentarer
Postat av: Henke
:)
Trackback
